Det är en gråkall torsdagskväll i februari. Runt ett bord sitter ett tiotal människor med kaffe och något gott att äta. Samtalet är livligt, ibland skrattar någon, ibland är det alldeles tyst. Ämnet? Döden.
Välkommen till ett Dödsnack.
Döden — det ämne många helst undviker
Vi lever i ett samhälle där döden är ett ämne vi helst lägger åt sidan, ofta glömmer bort och gärna gömmer undan. ”Det är ju inte aktuellt just nu så det kan vi prata om en annan gång”. Det finns professionella som tar hand om allt som rör ett dödsfall — sjukvården, begravningsbyrån, juridiken ”som kan det där…”. Vi vanliga, vi behöver egentligen inte konfronteras med döden, och vi väljer ofta att inte göra det heller. Många av oss har aldrig sett en död människa och tycker det är otäckt att tänka på.
Kanske känns det konstigt att tänka på döden när man själv är mitt i livet. Kanske lite skrämmande. Eller skrockfullt — som om vi skulle kunna “dra på oss döden” genom att prata om den.
Och så händer det. Plötsligt dör någon vi älskar. Av sjukdom, genom en olycka eller suicid. Och då, först då, konfronteras vi med det oundvikliga: att vi alla är dödliga. Att vi alla, en dag, ska dö.
Jag möter ofta människor som berättar att de länge burit på tankar om döden — men inte hittat ett enda ställe där det känts okej att prata om den.
Det är där Dödsnack kommer in.
Vad är ett Dödsnack?
Ett Dödsnack är ett samtal om livet och döden — öppet, nyfiket och utan krav. Vi samlas, vi fikar eller äter middag, och vi pratar om det vi kanske aldrig brukar prata om.
I ett Dödsnack kan du lyfta precis det du bär på: dödsskräck, sorg, tankar om suicid, begravningar, dödshjälp, vad som händer efter döden — eller bara en allmän undran om vad livet egentligen innebär. Ibland har vi ett gemensamt tema, som “Att arbeta i dödens närhet” eller “Sorg efter ett dödsfall”. Ibland är samtalet helt fritt.
Det finns inga rätta svar här. Det finns inga experter som föreläser. Det finns bara människor som, precis som du, är nyfikna på livet och döden.
Varför är det bra att prata om döden?
Filosofen Martin Heidegger menade att medvetenheten om vår egen död inte borde göra livet tyngre — utan lättare. Att veta att livet är ändligt tvingar oss att ta det på allvar. Att välja. Att prioritera det som verkligen betyder något.
Min erfarenhet, efter år av samtal om döden, är att dödsmedvetenhet faktiskt kan förändra hur vi lever. Den ger oss mod att fatta beslut vi länge skjutit upp, klarhet i vad som verkligen betyder något och ett snällare och mer tillåtande förhållningssätt till oss själva och andra. Kort sagt: att öppna upp för tanken att livet är ändligt kan vara en av de mest livsbejakande saker man gör.
Från Death Café till Dödsnack
Dödsnack är min vidareutveckling av det globala konceptet Death Café, som startades i London 2011 av Jon Underwood. Han inspirerades i sin tur av schweizaren Bernard Crettaz, som vid millennieskiftet skapade Cafés mortels — kafésamtal om döden i Frankrike och Schweiz.
Idag hålls Death Cafés över hela världen. Min svenska version — Dödsnack — började jag leda 2019. Sedan dess har jag haft förmånen att leda samtalet runt bordet med hundratals människor, alla med sina egna berättelser och frågor om livet och döden.
Vem är Dödsnack till för?
För alla. Bokstavligen.
Du kanske jobbar inom vård eller omsorg och möter döden varje dag. Du kanske nyss förlorat någon och bär på en sorg du inte riktigt vet vad du ska göra med. Du kanske är frisk och glad och bara nyfiken — på livet, på meningen, på det stora mysteriet.
Eller så är döden något du helst undviker att tänka på. Även du är välkommen.
Dödsnack är en trygg och öppen plats, oavsett var du befinner dig i livet.
Vill du vara med?
Kommande Dödsnack hittar du här på min hemsida. Det går också att boka ett eget Dödsnack — för din förening, dina vänner, din arbetsplats.
Och om du vill gå djupare: till hösten håller jag kursen Dödsnack på Folkuniversitetet Stockholm, där vi under fyra träffar utforskar de existentiella frågorna tillsammans.
Fira livet — prata om döden.
Katarina Blix Lundqvist är officiant vid borgerliga begravningar, handledare i sorgbearbetning, Death Doula och ledare för Dödsnack. Hon driver Ton, Text och Tal i Stockholm sedan 2017.